en lång men händelserik dag..

igår var jag uppe en liten runda, gick till dörren typ 2 meter och tillbaka igen, yrslen höll sig borta däremot har jag väldigt dålig känsel i benet ända ner i foten, precis som att den sover och enligt fredrik kan detta var ett men som jag får leva med tyvärr.. nerverna blev lite skadade under op och vi får helt enkelt avvakta och se om det blir bättre. senare på förmiddagen kom papppsen på besök, han stannade här någon timme och det var skönt med lite avbrott i den vanliga tristessen, lite roliga tidningar fick jag oxå, tack pappsen i love you! eftermiddagen gick åt att sova, jag var så himla trött att jag somnade ifrån allt, fika o kvällsmat o ja allt somnade jag mitt i.. sen kom mina tre älsklingar på besök och även dom stannade någon halvtimme sen var jag tvungen o vila igen. dom hade inte varit hemma länge förrens casper ringde och var helt förtvivlad, han saknade mamma och ville att jag skulle komma hem.. han grät o grät o grät och tillslut blev min hemlängtan för stor.. så jag storbölade här och kände mej jättemaktlös som inte kunde trösta mitt lilla barn, allt kändes piss rent ut sagt.. men efter att ha pratat med krille som skulle trössta casper så kändes det bättre. det slutade med att den goa peersonalen här torkade mina tårar + att jag fick en lugnande och krille torkade caspers tårar och lät honom ligga i vår säng! slutet gott allting gott! trött som ett ålderdomshem var jag sen, så det var bara att borsta bissarna och lägga sig på riktigt! nu ska jag ringa hem till barnen och ni får ha en superdag! pussar och kramar