onsdag 27 oktober 2010

Ja, vad säger man.. här är en av mina "bloggkompisar"

Linda är nominerad till årets mamahjälte.. GÅ IN OCH RÖSTA!!! Där finns såklart fler bidrag, men eftersom jag "känner" Linda vill jag såklart att hon ska vinna.. hon är en helt underbart positiv människa, med småbarn och familjeliv som alla andra, skillnaden är att hon har en obotlig cancer, det finns inte mer att göra, mer än att försöka bromsa den så långt det går!

Hon lever med döden i närheten hela tiden och orkar endån vara både mamma och hustru! Hon är en fantastisk människa, som har hjälp mej massor med sina positiva tankar om livet och får mej dagligen på att tänka på hur lyckligt lottad jag är!

Så för guds skull gå in och rösta på Årets Mama-hjälte 2010 på expressen!

måndag 18 oktober 2010

Ny vecka och jag är något piggare..

I fredags började Cappe klaga över halsont och fram emot kväll hade han feber. Båda killarna var bjudna på party hos Elias, men Casper orkade inte gå, så Eddie fick gå själv. På lördagen började jag känna av halsen, så i helgen har det knaprats ibumetin varvat med halstabletter och det mesta har nu försvunnit från både mej och Cappe. Igår kväll insjuknade Eddie och idag Chrille, så nu har/haft vi haft eländet allihopa..(det blev en konstig mening, men ni fattar) barnen har inte varit i skolan idag, Eddie har varit helt däckad, men Casper är nu nästan lika pigg som vanligt, så imorgon blir det skola för hans del.

Fast jag har varit sjuk i helgen har jag tvingat mej att gå ut och gå en runda. Det har faktiskt varit riktigt skönt och jag tycker nog att det har givit mej liiite energi tillbaka! Jag har sovit gott hela helgen och natten tills idag oxå, så lite bättre är det nog allt..

Tack för tipset Sicka om att gå ut och gå, allt ditt prat om positiva hormoner som bildas och för att du vet hur det är att vara lite för trött för sitt eget bästa.. du är en bra telefonkurator du, kanske ett yrke att satsa på?;) Det är som sagt bara att ta sig i kragen och gå ut, det gör skillnad!!

Pussar och kramar till er alla mina kära vänner

söndag 17 oktober 2010

Sjukskriven igen!

Anledningen till att jag inte uppdat bloggen har helt enkelt berott på att jag inte orkat.. sorry för det. men nu ska jag försöka förklara!

Enda sen jag började jobba i september har jag varit jättetrött. Haft svårt att vända på dygnet, sovit jättedåligt när jag har jobbat, för att sen vara som en zombie och knappt gjort något annat än sovit när jag varit ledig. Till slut kändes det som att jag gick på högvarv, när jag jobbade, var samma gamla glada Lotta, allt var jättebra med mej.. När jag sen var ledig, var jag så trött så trött. Jag körde pojkarna och sov sedan tills det var dax att hämta dom igen, sen somnade jag typ vid 21 i soffan igen, inte mycket till lediga dagar alltså. Jag har inte orkat ta tag i något av dom vanliga sakerna man gör, tvättar, städa, göra ärenden.. allt har stått till sidan.
Jag trodde själv att mitt blodvärde var under all kritik igen och beställde en tid hos mammas goda vän Ulla, som känner mej sen innan, för att göra en helt vanlig hälsoundersökning.

Jag fick börja med att sitta och berätta för henne hur allt var, nu efter operationen mm. Glad och positiv var jag som vanligt, men jag kunde inte lura henne lika bra som jag lurat mej själv.. När jag hade berättat klart, sa hon -vad tror du själv att dina sömnproblem beror på?
- jag tror att blodvärdet är jättelågt igen.. svarade jag
- det tror INTE jag.. eller rättare sagt jag är övertygad!
-nähää.. jaha..

Hon berättade för mej hur jag vill att andra ska uppfatta mej och hur jag är som person i normala friska fall. En person som bara ska framåt, framåt, jobba, vara duktig, köra barn kors och tvärs, inte tillåta sig att vara svag och ledsen, inte, inte tillåta sig att känna sig trött, bara framåt! INTE tänka på jobbiga tankar, stoppa dom långt bak och glöm dom!!

Jag förstod rätt snabbt att hon syftade på vårens alla händelser och operationen och all psykisk press allt detta inneburit.. jag kände hur bröstet snörptes ihop och tårarna steg iögonen och jag var sååå nära att bara skrika ut -VI PRATAR INTE OM JUST DET ULLA, BARA HITTA ETT FEL PÅ MEJ SÅ JAG KAN FÅ ETT PILLER OCH GÅ HÄR IFRÅN!!!
Men så lätt gick det såklart inte. Hon menade på att jag varit hemma i somras för att läka kroppen, och så fort det var gjort började jag jobba 80% pang på direkt..
- det mentala då? sa Ulla när hade du tänkt att det skulle få läka?
Jag som redan var upprörd, sa nog ingenting, jag bara stirrade framför mej, på hennes bokhylla.
Du måste få vila och ta tag i dina problem och få hjälp att hantera dom, med hjälp av en kurator. Du har förträngt allt det som varit jobbigt, men nu kan du inte springa ifrån det längre, det har kommit ifatt dej! All trötthet och press som fanns där under våren, men som du inte släppte fram, har kommit ifatt dej!

Jag blev sjukskriven i två veckor, sen ska vi pratas vid igen och om jag tvunget vill börja jobba så ska jag börja med 50% + att jag ska börja träffa den här kuratorn!

När jag gick ut från hennes mott. kände jag bara, va fan gick jag till henne för, nu då.. en annan doktor hade jag kunnat förvilla bort, hur enkelt som helst!

Men nu i efterhand känner jag att hon har helt rätt. Det hon såg på mej i mina ögon har jag lyckats förtränga och dölja för mej själv! Jag behöver vila och bara ta det lugnt, för att sen börja om med en lägre procent till en början!

Jag har alltid tyckt att jag inte vill gråta och var ledsen inför någon annan, jag har sett det som ett svaghets tecken hos mej själv.. man är stark om man inte lastar sina problem och bekymmer på andra. När jag sen pratade med min fina vän Susse, sa hon
-men det kanske är precis tvärtom.. den som kan visa sina känslor på det sättet, som kan och vågar ta hjälp av andra är den som är stark på riktigt..

Det hon sa gjorde att jag fick en tankeställare! Helt rätt Susanna:)

Nu är det inte så att jag gråter dagarna i ända här hemma och att chrille håller på att slita sitt hår.. men bara genom att erkänna för mej själv, att den där perioden var jävligt jobbig, har gjort gott + att jag sover bättre, lägger mej och vilar när jag blir trött istället för att pressa mej själv med ork och dåligt samvete!

Nu vet ni detta, den starka Loppan är rätt svag egentligen alltså, hon är inte så tuff som hon vill att andra ska tro och det känns faktiskt helt okey med den insikten!

Ha nu en riktigt bra söndag, för det ska jag försöka ha!

Pussar och kramar

lördag 9 oktober 2010

1 natt gjord 2 kvar!

Första natten är gjord:-) Vi hade rätt mycket att göra, så tiden gick snabbt och sängen var mer än välkomnande imorse! Så trött jag var! Sov som en stock tills klockan var 16, sen vaknade jag av att Chrille stod där och hade lagt en helt tokglad hund på mej.. Både han och Maija var väldigt roade, jag var väl sådär glad över detta bryska uppvaknande:-)
Har bara dragit benen efter mej i 2 timmar. fasen vad det är drygt att jobba helg, man bara väntar på att tiden ska gå så man kan få ännu en natt avklarad.
I dag ska Chrille stå för middagen.. hm.. undras vad det kan bli? är glad över att slippa just det momentet iaf, laga middag när man precis har ätit frulle är ingen höjdare!

Ha en bra lördagsafton alla!

fredag 8 oktober 2010


Har fått erbjudande om att förlänga mitt abonnemang och den här mobilen ingick.. vad tycker ni? själv tycker jag att den är rätt häftig, men egentligen behöver jag ingen ny mobil då jag fick en ny i föllsepresent! Men gratis är ju gott som man säger.. ;-)

Inget fredagsmys här inte!

Dagarna som har gått har varit väldigt trötta och jag har inte fått så mycket gjort. Pojkarna har varit här onsdag och torsdag, men ska vara hos sin pappa i helgen då jag jobbar. Just nu håller jag på med middagen, pastasås med stekt bacon blir det, mumma! Sen kommer det att bära av till jobbet och där kommer jag att tillbringa 30 timmar denna helgen.. är det inte måndagmorgon snart?

Hoppas att ni får en bra helg!

Pussar och kramar

tisdag 5 oktober 2010

Godmorgon-godnatt!

Idag sov jag hemma, efter att ha jobbat och Maija blev i vanlig ordning helt överlycklig när jag kom hem. Det är ingen lång stund dom måste vara hemma själv innan jag kommer, men på henne verkar det som att jag varit borta veckovis och ta i trä har det inte hänt några olyckor på golvet heller, så hon är duktig!

Inatt såg jag att vi hade sista brandövnings dagen som imorgon onsdag, obligatorisk var den oxå.. jag jobbar nu natten som kommer, men Therese sa, att jag jobbar oxå, men dom har tagit bort min natt, så jag är ledig. Ett litet hopp tändes, kanske jag skulle slippa jobba inatt, jag menar 3 timmars brandövning mot en hel natt.. nja inget så svårt val. Imorse pratade jag i vart fall med våran Martina och hon skulle se vad hon kunde göra för att lösa natten, hon påpekade dock att det var i något sista minuten Lottaloppan.. jaja.. När jag vaknade i eftermiddags hade jag fått ett sms där det stod att hon tyvärr inte lyckats lösa natten till mej. Så det blir till att jobba endån! Men jag kan ju det här med brand redan, jag har ju kollat hipp hipp och det man inte får veta där av Kajjan är nog inte så väsentligt att veta heller!

Jag är ensam här hemma, Chrille är på föräldra möte, trist så, men nu ska jag snart till jobbet, får se vad denna natten kommer att bjuda på..;)

Godmorgon på mej och Godnatt på er andra lyckliga som får sova!

måndag 4 oktober 2010

Rosa Månad!



Oktober är en rosa månad, alltså månaden när kampen mot bröstcancer förhoppningsvis ska ge lite mer klirr i kassan till forskningen!

Själv har jag såklart både skänkt pengar till bröstcancer forskningen, men oxå till vanliga cancerfonden. Jag har ingen superlön, men börjar man räkna sina pengar och sen jämför det med att vara dödligt sjuk, är pengarna obetydliga!
Alla kan bidra, med litet eller stort, huvudsaken är att man gör det, för man vet aldrig när man själv eller en nära anhörig blir drabbad, cancermonsterna är ena opålitliga jävlar!

När vi nu endån är inne på detta ämnet, väntar jag fortfarande på att få göra min ct på buken. Tiden har gått och jag har såklart inte ringt om det heller. En tanke kan vara att dom gör den i samband med en efterkontroll, då jag endån är på plats. Får väl ringa och kolla upp detta snart! Jag har ingen brådska, det är skönt att slippa prata med dom och försöka lägga detta bakom sig, samtidigt som oron gnager lite i bakhuvudet, jag skulle behöva få det gjort.. För övrigt mår jag väl bra, bortsett från att jag är enormt trött, får nog kontakta min husläkare oxå och kolla mitt hb, förmodligen är det väldigt lågt vid detta laget. Efter operationen fick jag 2 påsar blod och det piggade upp väsentligt, nu känns det som att jag är tillbaka på ruta 1 igen!

Inatt ska jag jobba, 2 nätter blir det nu och sen hela helgen, men det ska nog gå bra. Det som gör det roligt att jobba är såklart mina underbara kolleger, vi delar mycket, ibland sorg, men för det mesta bara skratt, fniss och galghumoristiska skämt, kollegerna blir som ens andra familj!

Ha en fin måndag och glöm inte att skänka pengar!

fredag 1 oktober 2010

Mys kväll!

Natten som gick funkade riktigt bra och när jag kom hem från jobbet var här en som tjöt av glädje! nej, inte Chrille, han var ju på jobbet.. det var lilla bebisen som var så glad att hennes mamma var hemma att det lät som att hon grät. Nu gjorde hon såklart inte just det, jag har en hund och inte en bebis, jag måste bara förtydliga detta, för ibland förvirrar jag mej själv med att tänka på henne som en människa. Men hon är på sätt och vis min lilla bebis och jag älskar henne!

Hela helgen har vi barnfritt och här ska mysas kan ni tro. Just nu sitter vi och väntar på att fläkfilén ska bli klar, sen väntar film på tv, godis och ostkrokar, mums:)

Ha en bra fredagskväll alla mina kära vänner för det ska jag ha!

Puss på er!