Sjukskriven igen!

Anledningen till att jag inte uppdat bloggen har helt enkelt berott på att jag inte orkat.. sorry för det. men nu ska jag försöka förklara!

Enda sen jag började jobba i september har jag varit jättetrött. Haft svårt att vända på dygnet, sovit jättedåligt när jag har jobbat, för att sen vara som en zombie och knappt gjort något annat än sovit när jag varit ledig. Till slut kändes det som att jag gick på högvarv, när jag jobbade, var samma gamla glada Lotta, allt var jättebra med mej.. När jag sen var ledig, var jag så trött så trött. Jag körde pojkarna och sov sedan tills det var dax att hämta dom igen, sen somnade jag typ vid 21 i soffan igen, inte mycket till lediga dagar alltså. Jag har inte orkat ta tag i något av dom vanliga sakerna man gör, tvättar, städa, göra ärenden.. allt har stått till sidan.
Jag trodde själv att mitt blodvärde var under all kritik igen och beställde en tid hos mammas goda vän Ulla, som känner mej sen innan, för att göra en helt vanlig hälsoundersökning.

Jag fick börja med att sitta och berätta för henne hur allt var, nu efter operationen mm. Glad och positiv var jag som vanligt, men jag kunde inte lura henne lika bra som jag lurat mej själv.. När jag hade berättat klart, sa hon -vad tror du själv att dina sömnproblem beror på?
- jag tror att blodvärdet är jättelågt igen.. svarade jag
- det tror INTE jag.. eller rättare sagt jag är övertygad!
-nähää.. jaha..

Hon berättade för mej hur jag vill att andra ska uppfatta mej och hur jag är som person i normala friska fall. En person som bara ska framåt, framåt, jobba, vara duktig, köra barn kors och tvärs, inte tillåta sig att vara svag och ledsen, inte, inte tillåta sig att känna sig trött, bara framåt! INTE tänka på jobbiga tankar, stoppa dom långt bak och glöm dom!!

Jag förstod rätt snabbt att hon syftade på vårens alla händelser och operationen och all psykisk press allt detta inneburit.. jag kände hur bröstet snörptes ihop och tårarna steg iögonen och jag var sååå nära att bara skrika ut -VI PRATAR INTE OM JUST DET ULLA, BARA HITTA ETT FEL PÅ MEJ SÅ JAG KAN FÅ ETT PILLER OCH GÅ HÄR IFRÅN!!!
Men så lätt gick det såklart inte. Hon menade på att jag varit hemma i somras för att läka kroppen, och så fort det var gjort började jag jobba 80% pang på direkt..
- det mentala då? sa Ulla när hade du tänkt att det skulle få läka?
Jag som redan var upprörd, sa nog ingenting, jag bara stirrade framför mej, på hennes bokhylla.
Du måste få vila och ta tag i dina problem och få hjälp att hantera dom, med hjälp av en kurator. Du har förträngt allt det som varit jobbigt, men nu kan du inte springa ifrån det längre, det har kommit ifatt dej! All trötthet och press som fanns där under våren, men som du inte släppte fram, har kommit ifatt dej!

Jag blev sjukskriven i två veckor, sen ska vi pratas vid igen och om jag tvunget vill börja jobba så ska jag börja med 50% + att jag ska börja träffa den här kuratorn!

När jag gick ut från hennes mott. kände jag bara, va fan gick jag till henne för, nu då.. en annan doktor hade jag kunnat förvilla bort, hur enkelt som helst!

Men nu i efterhand känner jag att hon har helt rätt. Det hon såg på mej i mina ögon har jag lyckats förtränga och dölja för mej själv! Jag behöver vila och bara ta det lugnt, för att sen börja om med en lägre procent till en början!

Jag har alltid tyckt att jag inte vill gråta och var ledsen inför någon annan, jag har sett det som ett svaghets tecken hos mej själv.. man är stark om man inte lastar sina problem och bekymmer på andra. När jag sen pratade med min fina vän Susse, sa hon
-men det kanske är precis tvärtom.. den som kan visa sina känslor på det sättet, som kan och vågar ta hjälp av andra är den som är stark på riktigt..

Det hon sa gjorde att jag fick en tankeställare! Helt rätt Susanna:)

Nu är det inte så att jag gråter dagarna i ända här hemma och att chrille håller på att slita sitt hår.. men bara genom att erkänna för mej själv, att den där perioden var jävligt jobbig, har gjort gott + att jag sover bättre, lägger mej och vilar när jag blir trött istället för att pressa mej själv med ork och dåligt samvete!

Nu vet ni detta, den starka Loppan är rätt svag egentligen alltså, hon är inte så tuff som hon vill att andra ska tro och det känns faktiskt helt okey med den insikten!

Ha nu en riktigt bra söndag, för det ska jag försöka ha!

Pussar och kramar