Studiedag och kungligt bröllop

Igår satte jag mej i bilen och begav mej till tommelilla och svampabanan. Studiebesök på Chrilles nya jobb och som av en händelse var där ett filmteam för att filma till en reklamfilm, för dom här eventen som drar in dom största pengarna till Chrilles lön. Tyvärr fick jag köra innan dom filmat färdigt, eftersom barnen kom hem från skolan. Vi får väl se om det kommer någon filmsnutt på tv framöver.. Ser ni en reklamfilm från svampabanan där några bilar kör tävling (på skoj för filmandets skull) så sitter min kära sambo i en av bilarna. Han var mycket tacksam över att en av filmgubbarna valde att åka tillsammans med kollegan (för incar filmning) då Chrillan inte tycker att han klär i hjälm.. jag vet inte det älskling, jag tycker att du klär i allt!

Idag har jag inte gjort mycket alls.. det har ju varit bröllop på tv! Jag bänkade mej med mackor och kaffe framför tvn, medans jag messade Chrille om alla detaljerna och händelserna så han skulle vara uppdat. Han var måttligt road, var nog mer road av att jag var så fastklistrad och engagerad i detta brölopp. Men så fina dom var!! Ett typiskt engelskt brölopp får man säga, med en blandning av historia och modernt. Inte alls den värmen och gemenskapen som man såg mellan vår kronprinsessa och Daniel förra sommaren, men underbart fint endån!
Jag blev nästan irriterad när barnen kom hem från skolan och min bröllopsfrid var slut. På tvn skulle dom kolla på annat, detta bröllop var ju det mossigaste dom hade sett, men som tur var kan man ju kolla på datan numera:) ha!

I helgen ska bägge pojkarna till sin pappa och jag och Chrillan ska vara helt själva och bara mysa. På söndag blir det en tripp till hässlehåla för att kolla på årets händelse inom rallyvärlden. Den roligaste tävlingen jag har varit med om, där farten man kommer upp i gör att frullen är på väg upp. Härligt! Fint väder ska det oxå bli, så det kommer att bli supermysigt!

Pussar och kramar till er alla goa människor!

Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet!

Ja, typ som överskriften säger, så är det sol, bara sol här. Känner mej alltmer pigg, även om jag emellanåt har rejält ont. Men som sagt, det går sakta men säker framåt!

Mellan söndagen och måndagen, sov Tim över här (Eddies kompis) och dom skulle sova i tält. Dom gick och lade sig, men efter en stund kom dom in och tog ut Eddies laptop.. dom skulle kolla film! Det är vad dagens ungdom kallar friluftsliv det, ligga i tält, men fasen inte utan min data! Vid 23 tiden skulle vi här inne gå och lägga oss och Chrille släppte ut lukas, som först snubblade på tält-trådarn för att till slut pinka på självaste tältet.. nåja, barnen inuti verkade sova gott och är ovetandes om denna händelsen;)

Annars har allt gått sin gilla gång här på torget. Jag har börjat köra med manuell bil och det går rätt bra, om jag inte ska köra några längre sträckor dvs. Fortfarande blir jag enormt trött, det kommer som en koma flod på några minuter och då måste jag lägga mej en stund. Jag har nog inte riktigt fattat hur omfattande denna op var och hur lång tid det kommer att ta för mej att komma tillbax. Jag har lite svårt att gå, jag haltar, dels för att det gör ont att sträcka ut musklerna, och dels för att det dåliga benet inte alltid gör som jag vill. Summa summarum, huvudet vill mer än kroppen kan.

Idag har jag varit och handlat. Precis när jag var i affären, ringde min kära Susse. Vi har ringt om varandra i flera dagar nu, och typiskt nog var jag inne i affären när hon ringde.. när jag kom hem ringde jag henne, men då svarade inte hon, men 10 min senare ringde hon upp så vi fick prata. Jag menar, vi är ju hemma båda två och är sjukskrivna och endån har vi svårt att nå varandra;) Den 3e ska hon till halmstad för en bedömning och troligtvis (hoppas jag) sätter dom igång henne, så hon slipper ha ont och lida så förbannat mer. Stackars stackars kära vän.. vad har du ställt till med?? Som hon själv svarade på min fråga om hon ville bli igång satt? -eh jag vill helst inte att den kommer ut alls.. jag vill ha bebisen såklart, men resten kunde vi skippa! Ja, hon ska ha en bebis, ni som inte vet! Jag håller tummarna på tisdag gumman, det kommer att gå hur bra som helst, du är ju gammal i gamet:)

Nu ska jag gå ut och sätta mej i solen en stund!

Pussar och kramar

Glad påsk mina vänner!

Nu har jag inte bloggat på flera dagar, då jag har haft fullt upp och inte haft tiden till det! I torsdags hade jag besök av lite kolleger, Fia och Janita. Dom var här nere i ett annat ärende, plantagen om jag inte minns fel;) Vi satt i vart fall och fikade på goda frukostbullar och pratade ett par timmar och förmiddagen försvann i ett nafs. Tiden går fort när man har trevligt, tack för att ni kom! Jag fick en stor dos av energi och kände mej riktigt frisk och pigg faktiskt!
I går fredag, var här ett kärt återseende.. Min kusin Jessica är nere från stockholm och givetvis kom hon och hälsade på sin kranka kusse:) Jossan följde oxå med och även om jag träffar henne lite oftare, så var det jättekul att få krama om dom och sitta och mysa och slurka kaffe i solen. Presenter fick jag oxå både på torsdagen och fredagen och det jag kan säga om alla presenterna är att jag kommer att bli slät i skinnet som en 20åring, men tjock som en flodhäst (överdrift)!:) Jättetack till er allihopa, ni är så goa så!

Idag har vi solat lite här ute på uteplatsen och nyss var mina snälla goa svärföräldrar här och lämnade nybakade bullar. Det finns allt rätt många bra saker med att vara sjuk, inte bara dåliga och trista. Ikväll ska vi till mamma på påskmiddag och jag hoppas innerligt att jag ska orka sitta i bilen så länge utan att få monsteront!

Nu vill jag önska alla er mina nära och kära vänner en riktigt glad påsk och ät godis för allt vad ni orkar, för idag om någon dag är det fullt tillåtet!

Pussar och kramar

Kaffe i solen!

Vilket väder vi har haft nu i ett par dagar! Gårdagen gick till att ta en tur med den brokige bilen och handla blommor. Både snittblommor till vaserna och en orchideé följde med hem. Efter den trippen var jag rätt slut, men det blev fint här hemma och sånt gör mej glad!
Idag har jag minsann städat där uppe, dammsugat och dammat på barnens rum. Dom brukar göra det själv, men nu har dom inte varit hemma, så då fick mamma rycka in som städtant. Även svinen blev det städat hos, så nu mår även dom bra!
Mer har jag inte gjort idag och nu blir det kaffe i solen, kanske en och annan mazarin slinker ner, i love mazariner!
Sjukdommar, cancer, undersökningar och behandlingar ligger idag lååångt bak i mitt mentala. Sen helgen har jag haft riktigt bra dagar och jag hoppas att det fortsätter så några dagar till, för det är inte ofta dom stunderna kommer. Alltid ska lyckan avbrytas av att telefonen ringer och en läkare finns i andra änden av tråden eller ett brev vars innehåll bara skapar oro dimper ner. Just när man har det som allra bäst sker det. Alltid! Men nu befinner jag mej långt bort från det, tankarna och oron och det är underbart!

Njut av solen mina vänner och ha en bra dag!

Pussar och kramar

Rallyhelg!

Helgen har inneburit, regn, sol, värme och många bekanta glada ansikte för min del, både lördagen och söndagen var det nämligen rally! Vi var givetvis bara och kollade, men gud så åksugen man blev! I lördags var det anderstorps rallyt (grus) och det var till att bita ihop och gå med dom förbannade kryckorna ett antal kilometer. Hade blåsor i händerna när vi kom hem, men roligt hade vi! Igår, söndag, var det tävling på sturup raceway, en av dom roligare tävlingarna i min karriär som kartis och det var nästan lika kul att denna gången vara på åskådarläktaren, men bara nästan. Det var enormt kul att träffa alla rallykolleger, som alla ville prata och höra hur det stod till och man kunde inte undvika att känna ett stygn av saknad. Rallyvärlden är speciell, alla har samma intresse och alla har samma mål, men framför allt har alla samma humör och det är en speciell känsla att ingå i det stora hela. Strålande solsken hade vi nästan hela dagen. När vi inte stod på läktaren och kollade dom vi ville kolla, satt vi nere i depån och pratade och lapade sol. Vilken underbar helg vi haft! Idag är här lugna gatan, Casper är hos sin pappa och Eddie är hos mormor, så det är bara till att njuta av att vara helt alena. Jag ska snart ge mej på damsugaren.. sen blir det nog till att gå ut i solen med en kopp kaffe. Jag fick en del färg i ansiktet igår och man kan inte sticka under stol med att man ser avsevärt mycket piggare ut nu, än med mitt tidigare anemietiska utseende:) Hoppas ni alla får en superbra dag i solen! Pussar och kramar

Några stygn fattigare!

Närmre bestämt 40 stycken. Men kan inte påstå att det kändes, jag har ju ingen känsel i skinnet runt ärret, så det hela gick väldans smärtfritt. Mitt fall skulle upp på tumörmötet igår eftermiddag, då skulle dom bla bestämma fullt och fast om strålningen. Mina doktorer vill att jag ska strålas, men det kan vara att det ligger för nära min tidigare strålning och då kan man inte stråla mer där. Vi får helt enkelt se vad onkologerna säger! Personligen blir jag inte jättelessen om dom skippar strålningen, men av säkerhet hade det vart skönt att endån göra det. En intressant sak som ska hända, är att jag ska få göra en pet-scanning. Det innebär att radioaktivt kontrast sprutas in och sen scannar dom hela kroppen men en ct. Allt som har hög ämnesomsättning i kroppen kommer att suga till sig detta ämne, som kommer att lysa med en stark färg. Vissa saker i kroppen kommer att lysa av naturlig anledning, men även cancer/metastaser kommer att synas, då cancerceller oxå har en enormt hög ämnesomsättning. Enl Owman kommer man alltså att kunna kolla hela kroppen i skickt, även organen, och minsta lilla lysande fläck, kommer att synas tydligt. En skarp lysande fläck, där det inte ska lysa är då en metastas. Efter den här undersökningen kommer vi att veta exakt hur många eller hur få små cancerf****skap som min kropp döljer. Jag känner mej rätt spänd inför att få göra denna undersökningen. Dels tror jag inte att det är slut här och nu, jag är nästan övertygad att dom kommer att hitta fler, små, som inte gett sig till känna än. Dels, blir det väldigt konkret när man har det på papper! Det kan ju oxå vara så att där inte finns något mer i hela kroppen och då vet man det. Då kan man vara rätt trygg med den vetskapen och chansen att stanna symtomfri och sedan kanske bli helt frisk är stor. Men innan vi vet kommer det att vara nervöst som attans!
Annars är läget bra här. Jag har enormt ont i min blåslagna axel, fast fördelen med det, är att man inte känner av benet så mycket:) man får vara glad för det lilla!
Tack pappa för sälskapet och pizzan igår, pojkarna här tyckte att det var MYCKET lyxigt att käka pizza så här mitt i veckan. Dom tackar så mycket:)

hoppas ni får en bra dag alla!

Pussar och kramar

Nära ögat..

Herregud, nu kunde det gått illa. Jag skulle hämta tabletter vid mitt sängbord och på väg ut till köket, snubblade jag med det friska benet över kryckan och det segfärdiga dåliga f**nskapet till ben regerade inte när jag skulle rätta upp situationen med det. Resultatet blev att jag for med all kraft och med hela min kroppstyngd in i dörrkarmen med axeln och sen tjong ner i golvet.. väl där låg jag en stund och kände efter, men tyckte att benet kändes som innan (den sidan gick först i golvet) Axeln däremot fick sig en ordentlig känga och där syns nu stora blåmärken + att den är öm som fasen, men jag tror inget gick sönder. Tänk om något av muskelfästena inne i benet lossnat nu efter att dom varit ute och vänt? Jag vågar knappt tänka tanken ut.. men allt känns som vanligt, lite ömt såklart men jag hoppas att allt är helt. Får nog snällt be Owman att kolla och känna så det känns okey! Nu vet jag hur dom gamla på jobbet känner sig, när dom ligger rak långa.. man kan bli gråtfärdig för mindre!

Nu ska jag fortsätta här. I lugnare tempo givetvis!

Idag ska dom bort!

Nu idag på förmiddagen, vid 10 tiden kommer min snälla pappa och hämtar mej. Vi ska bege oss till sjukan igen för att ta bort stygnen och prata om den närmsta framtiden. Ska bli så skönt att bli av med det där stora bandaget, och kanske bara få en mindre häfta istället, eller förhoppningsvis ingen alls, det kliar något fruktansvärt nämligen. Jag ska träffa Henrik idag som var med och assisterade under op, han är en trevlig prick i min egen ålder, med en stor portion humor, så det blir ett roligt återseende! Det känns endån lite märkligt att en kille i min egen ålder är specialist i ortopedi, jag är ju inte så gammal.. eller? Jo, det är jag, men man tänker inte på det viset, i sinnet är jag bara 25, kroppsligt nuförtiden, vill jag inte ens uppskatta:) Resten av dagen är helt oplanerad så vi får väl se vad som händer. Kanske att jag och pappa äter lunch någonstans, om man nu inte blir helt slut över den lilla trippen in till lund dvs, det är inte mycket det fina tål. Förresten.. jag övningskörde igår.. en av våra bilar är automatare och jag tänkte att jag skulle prova den. Mitt vänsterben lyder ju inte riktigt + att om jag skulle behöva panikbromsa och koppla hade inte benet reagerat på hjärnsignalerna förrens olyckan var ett faktum. Sagt och gjort vi begav oss ner till byn (jag och chrille) och det gick hur bra som helst. Man använder bara höger ju, så det gick utmärkt! Sen äter jag iofs fortfarande starka tabletter så egentligen ska man väl inte ut på vägarna, men det är bra att veta ifall någon av barnen missar bussen eller dyl! 1-0 till Lotta alltså:) Vi hörs lite senare! Pussar & kramar

besök och glada dagar!

Söndagen här bjöd på fint väder, så när min lillebror och hans sambo kom på besök, kunde vi sitta ute och fika. Premiär alltså! Jätteskönt väder och solen gassade i våra ansikte, eller i mitt och Evas iaf, killarna satt på andra sidan bordet i skuggan. Helt underbart skönt var det. Nu var det ett tag sen jag såg dom och magen har nog allt blivit lite större:) beräknad nedkomst är inte förrens den 2a juni, så det kan växa ett bra tag till. Ska bli spännande att se vad det blir för liten människa! Igår, måndag, var mina jättegoa kolleger och vänner, Anki, Therese och Alexandra här och hälsade på. Mycket kaffe och många skratt och lite skvaller såklart:) Vädret var jättefint, så vi kunde sitta ute i vårsolen och fika. Det var så roligt att träffa dom, jag har sett fram emot att dom skulle komma hela helgen. Alexandra som oxå ska ha barn, fast i början på juli, hade oxå en liten mage. Hon var så söt så!(Anki och Therese ni var ocå jättesöta såklart) Summa sumarum, en helt underbar eftermiddag, med vänner, precis vad jag behövde! Tack snälla för att ni kom och förgyllde ,min eftermiddag! Idag är Eddie på skryllegården, dom ska alltså vara ute hela dagen.. och jag vet inte hur det är i övriga landet, men här regnar det! Han hade visserligen regnställ med sig, men han tyckte att han inte orkade släpa på stövlarna, utan tog sina gympaskor. En timme efter att han åkt ca kom dom första stänken.. jag hade hoppats på att det skulle bli lika fint väder som igår, men icke. Dom kommer inte tillbaka till skolan förrens ikväll vid halv 7 så det blir en lång dag om det fortsätter att regna så här.. Hoppas ni får en bra tisdag allihopa, trots vädret! Pussar och kramar

Solen skiner på oss!

Vilket gott väder! Till skillnad från igår, då här var full storm.. Jag skulle försöka mej på att gå ut i trädgården en sväng med Maija, men insåg rätt snabbt att kryckor + storm inte fungerade så bra. Jag är själv på ett strålande humör idag, veckans downs verkar ha lagt sig och jag njuter i fulla drag av att ha hela familjen ledig. Just nu är Chrille ute och grejar, Cappen sitter vid tvn och dom två stora är där uppe på Eddies rum, förmodligen spelas det x-box. Eftersom jag själv är på ett strålande humör har jag inte lust att förstöra det med att jaga ut dom i det fina vädret, idag ska jag undvika konflikter med barnen så jag inte kommer ur mode:) Appropå Eddie.. han skulle ju sova över hos en kompis igår. Dom hade bestämt klockan sex och chrille körde honom ner och bara släppte av honom framför huset, sen hörde vi inte mer av honom så vi antog att dom hade det hur trevligt som helst. Idag på förmiddagen, blev han hemkörd av Isaks föräldrar som endån skulle iväg, det var ju snällt. När Eddie stegade in genom dörren, såg han ut som ett åskmoln.. ja, ni som känner honom vet precis vilken min jag pratar om. Han sa, att när chrille släppt av honom hade han ställt sig att ringa på dörren, men ingen öppnade.. ingen var hemma. Mobil hade han inte heller med sig. Men klok som han är hade gått hem till Tim som oxå skulle vara med hos Isak. Han berättade med ganska surt tonfall att han hade fått gå hur långt som helst till tim,( Tim bor 2 gator från Isak) med sin laptopväska, som var jättetung, och en kass med godis och lite grejer, det lät på honom som om det skulle behövts ett släp! Turligt nog var Tim hemma, så där blev han bjuden på tacos och sen fick dom skjuts bort till isak (Tim går på kryckor) Väl där hade dom haft hur roligt som helst och spelat och tittat på film tills mitt i natten. Men bara höra hur han gick på, hur han väntat en hel kvart utanför Isaks dörr och sen hur han hade fått trava bort till Tim och ingen mobil hade han.. ja, som sagt ni som känner honom, vet hur dramatisk han är. Nåja, slutet gott allting gott! Mobilen lär han inte vara utan igen! Just nu har jag tagit lite paus, går här och fixar lite, dammar och plockar. Jag till och med går korta sträckor utan en endaste krycka! Jadå, ni hörde rätt! Jag håller mej såklart i allt möjligt på min väg, men endån, skönt! Nu fick jag precis ett mess från min älskade svägerska, att jag skulle gå ut i solen, så jag gör väl det Jenny:) I love you to! Ha en go lördag alla, kanske vi hörs lite senare! Pussar & kramar

Fredag!

Så var det fredag igen! Efter att jag skrivits ut i måndags har det bara gått framåt tycker jag. Det kunde gått snabbare om jag själv fått bestämma, men nu får jag inte det. Smärtan har blivit lite bättre, men fortfarande är det dagarna som det går bäst på.. natten innebär fortfarande en del smärta och vandrande här fram och tillbaka, men även det börjar så smått bli bättre. Igår var jag så tjurig, kände mej innestängd och var rättså nere, mycket handlar fortfarande om Linda och någonslags sorg och saknad av att det inte finns några nya inlägg på hennes blogg. Utan att tänka på det håller jag på att klicka upp hennes blogg, men sen slår det mej med full kraft, att hon inte finns mer. Jag tror att mitt pendlande i humöret, både beror på det, men oxå på att jag är så trött på denna cancerskiten! Jag är tacksam för att jag åtminstonde lever och förhållandevis har det bra. Men Egot slår ofta till och man blir lite lessen övar att man ska gå här hemma, när man hellre hade jobbat och levt ett normalt liv. Mitt liv är inte normalt och det kommer det aldrig att bli, det vet jag om. Vad jag måste träna på är att leva och må bra mellan alla röntgenbesked och läkarbesök, där är en bit kvar kan jag säga. Tankarna finns där stup i kvarten.. Nu när dom opererade kunde dom inte ta bort med god marginal, som man annars måste, dom formligen pillade loss tumören med sina fingrar, så en spridning är inte omöjlig. Tankarna runt det är såklart att var kommer det näst gång? Sen är det klart att det kanske inte blir en nästa gång, men risken för att det blir det är överhängande! Men nog snackat om det. Var sak har sin tid och just nu sörjer jag på något märkligt vis att jag inte kan leva som alla andra. Tänk inte på det, säger många, men som alla ni som är i cancervärlden vet, är det inte det lättaste, man får ta en dag i taget och hoppas på det bästa, mer kan man inte göra! Igår kväll skulle optimisten Lotta följa med och handla.. herrejesus vad trött jag blev! Somnade vid 21 och hade värk i hela kroppen, men det var det värt. Har man inte sett folk på en vecka är en tripp till willys väldigt uppiggande även för en nyopererad människa som jag:) Idag har jag däremot inte gjort många knop, pratat lite i telefon och tagit ut en fryst lasange ur frysen, ni förstår hur jobbigt jag har det va?? Sen ikväll ska Eddie sova över hos en kompis, så det blir en lugn hemma kväll, med bara det äldsta och yngsta barnet hemma. Kanske lite tv och lite godis såklart! Helgen för övrigt kommer att bjuda på en lugn lördag, med inget inplanerat och sen på söndag kommer min lille lillebror Jesper och hans sambo hit på besök, mysigt!! Jag önskar alla mina bloggläsare, gamla som nya en riktig god helg med mycket mys och godis:) Pussar och kramar

Jag känner mej lyckligt lottad!

Jag har ju som bekant följt en del bloggar i över ett år. jag tror att jag började följa just denna bloggen som jag nu ska berätta om, förra vintern. Det var en cancerblogg, som det så fint heter. När man själv är drabbad, söker man omedvetet kontakt med andra som oxå är sjuka, för dom är dom enda människorna som egentligen helt och hållet förstår och som man kan dela tankar och känslor med. För vilken sort man än har, är ångesten och skräcken det samma. Just den här bloggen handlade om Linda. Hon och jag har läst varandras bloggar och även haft en del mailkontakt. En helt underbar människa, som gav så mycket av sig själv, trots att hon visste utgången på sin cancerform för längesedan. Hon hade inflammatorisk bröstcancer och insjuknade november -09 när hon väntade sitt 3e barn. Han plockades ut med kejsarsnitt och dagarna efter började hon med sin cellgiftsbehandling. Tiden därefter, fram tills nu har inneburit behandlingar av olika slag, operationer och ännu mera behandlingar. Till ingen nytta, för nu på slutet hade hon spridningar till både skelettet, levern och hjärnan. I vart fall, förra veckan igen, märkte jag att hon började bli sämre, hon blev inlagd på sjukhuset och blev bla tappad på hur många liter vätska som helst från buken. Hon blev sämre och sämre dagarna efter det. Förra tisdagen låg jag själv i en sjuksäng ganska många mil ifrån henne och läste på hennes blogg, att hon hade somnat in, med sin man och resen av hennes familj vid sin sida. Jag blev så ledsen, jag har ju vetat att hon skulle dö, men det gick så himla snabbt. fredagen den 25/3 skrev hon själv på sin blogg, sen tog hennes bästa kompis över, pga att hon inte orkade och sen den 29e var hon bara borta.. Jag har aldrig träffat Linda, men det kändes endån som att vi kände varandra. Det här med bloggandet blir som en slags dagbok och man kommer varandra väldigt nära trots att man aldrig träffats. Jag kände att det påverkade mej väldigt, där låg jag i en sjuksäng, med en god prognos om att jag skulle bli frisk igen och hon var borta. Man kan ju bara spekulera i vad det är som gör att vissa dör unga? andra dör kanske när dom är lite äldre och dom flesta får dö när dom är riktigt gamla. Alla vill ju leva lika mycket. Det enda Linda önskade sig var att få leva och få se sina barn växa upp, man kan inte ens sätta sig in den vissheten hon har kommit till under helgen när hon kände i hela sin kropp att nu är det snart slut. Hon blev 33 år och hennes äldsta son är lika gammal som min Eddie, sen hade hon två små pojkar på 1 och en på 2 1/2 som nu inte har någon mamma längre. Sov så gott finaste Linda, himlen har fått ännu en ängel! Med mej är det annars bra! Jag har sovit som en stock inatt, fast att jag minskat på dolcontinet. Var bara vaken en endaste gång vid halv fyra, tog då tabletter och var på toa, men somnade sen snabbt om. Skönt!! När pojkarna sen gått till skolan, somnade jag igen och vaknade nu vid 11 och nu känner jag mej hyffsat pigg. I eftermiddag kommer mamma och Kjell och hälsar på, mamma har lagar lite middagar till oss som vi kan ha i frysen. Man blir allt lite bortskämd:) Annars så går det sin gilla gång här, jag försöker ta det lugnt och det är minsann inte det lättaste men jag försöker. Kanske därför jag sov så gott inatt, jag gjorde knappt ett dyft igår och det blev ju bra:) Jag har Maija här i mitt knä, när jag skriver. Hon har inte lämnat min sida, sen jag kom hem från sjukan. Ligger jag i sängen, ligger hon jämte, går jag på toa då går hon med och som sagt sitter jag här i köket och skriver ligger hon på mina fötter eller i mitt knä. Hon är väl rädd att jag ska försvinna igen om släpper mej med ögonen. Nädu lilla Maijsan, matte ska ingenstans, för jag trivs bäst här hemma med min fina familj och mitt plåster till vovve! Hoppas ni alla får en bra onsdag och tack igen för alla mess och inlägg, det värmer så mycket! Pussar & kramar från en lyckligt lottad Loppa!

Bättre på dagen, sämre på natten!

Nu har det gått några dagear sen sist, men jag lever och mår hyfsat bra. Igår var jag på sjukan och hade ett långt samtal med dr Ohman om smärta, rehabilitering, strålning mm. men utskriven blev jag. Nästa onsdag ska jag tillbaka för att ta stygnen.. fy för den lede, där är nog ett 30tal brrr! Allt har gått super här hemma i helgen , jag har blivit servad av alla mina pojkar och mått som en prinsessa, hur det än kommer sig, så har men rätt smärtlindring, så mår man bäst hemma! Sen har vi det här med smärtan.. fy fan, rent ut sagt vad det gör ont, mest när jag ligger.Faktiskt änns bäst när jag står och går, där är det bara orken som sätter stop. Men i vart fall, har jag rört mej mycket mer här hemma än på sjukan, där låg jag bara i min säng, men nu spatserar jag runt i hela huset och tar såklart ut mej på det.. För på natten, ja, herrejävlar vad det gör ont, jag kan dessutom bara ligga på högersidan, vilket efter några timmar resulterar ikramp i hela den sidan! jag proppar i mej tabletter som om det vore godis och då släpper det, alltså är det inte nervsmärta utan ren op smärta efter raffsningen i bäckenet. MEN hur lätt är det att ta det lugnt? inte lätt för mej iaf! Jag tänker varje dag, att idag ska jag bara ligga på soffan (på min högersida) och inte böja mej ner eller plocka med något.. Varje kväll när jag ska sova och lägger mej, tänker jag , varför tog du det inte lungt idag lottaloppan, det straffar sig nu! aja, det kunde varit värre, jag mår för övrigt bra och är vid gott mod tycker jag och nu ser jag fram emot våren även om den kommer att innebära oändligt många sjukhusbesök. Jag känner redan hur jag börjar piggna till, alltså är våren på väg! Man vill bara ut i friska luften och sitta i solen när det är så pass bra väder, sitta med kaffet i utemöblerna.. najs! Nu har barnen åkt till skolan, så nu är det lugnt här tills i eftermiddag, så jag ska passa på att sova och kanske jag sträcker mej till att tömma diskmaskinen, men annars MÅSTE jag ta det lugnt idag, för så ont jag hade inatt hade jag inte ens efter op, så det är ett måste! Hoppas ni får en bra tisdag alla fina! Pussar och kramar

permis!

Idag har jag fått komma hem på permis, ska stanna över helgen. Gud så skönt det var att komma hem!! Det har varit lite svårt att ställa in rätt dos på mina mediciner, jag har ju inte bara ont efter op utan har enorma nervsmärtor oxå pga att dom typ har grävt runt i hela mitt bäcken. Jätteont har jag tidvis, det strålar ner ibenet och det känns som om hela benet sover, fruktansvärt och morfinet biter inte på den typen av smärta. Så jag har fått ett annat läkemedel mot dom smärtorna och dosen är fortfarande inte helt 100. Morfin pumpen slipper jag nu, får det i tablettform, men det dövar som sagt bara opsmärtan. Därför bestämde vi att jag skulle åka hem över helgen för att se om det funkar och om jag fixar det hemma. Jag har alltså mitt rum och min säng kvar, och skulle det vara något i helgen kan jag bara åka in till sjukan och få hjälp direkt på avdelningen! Eddie han ska sova över hos min lillebror inatt, han tyckte det skulle bli jättemysigy, dom skulle käka godis och spela xbox hela kvällen.. stackars dej Jenny:) Casper är hemma så vi 3 får mysa ikväll, tyvärr är jag inte uppe mycket då det gör superduper ont att sitta, så det blir till att slita på hemma sängen i helgen, men GUD så skönt det är att vara hemma i sitt eget och i sin egen säng. På måndag ska jag tillbaka till sjukan och har allt fungerat kommer jag att skrivas ut på riktigt och om inte, läggs jag in igen. Men vi hoppas på det bästa, det MÅSTE funka här hemma i helgen, så är det bara! Fan ta cancer!!!!!! Nu ska jag vila lite igen, sen vankas det nog kvällsmat här.. Tack snälla pappa för all hjälp idag med sälskap och transport:) Pussar och kramar till er alla!