Trött idag!

Jag antar att min trötthet idag beror på att jag var mer nervös inför min undersökning igår, än vad jag trodde. Känner mej riktigt seg idag!

Men om jag ska ta det från början, så sov jag riktigt länge, vilket gjorde att jag inte upplevde förmiddagen som en enda stor ångestkramp. Jag tjuvade lite med snuset.. och snusade på förmiddagen innan vi skulle dit och jag tänkte, vad kan hända? Inte mycket!
Vi kom i vart fall upp till avdelningen som heter klinisk fysiologi. Där fick jag komma in på ett litet rum, det var nog bara 6 kvm stort och där fanns en säng som jag fick lägga mej i, en stol och ett handfat.. det var det. Som att sitta i fängelse! Sköterskan satte en nål i armen (efter 2 försök, då kärlen sprack och gick sönder), hon tog ett blodsocker, för att kolla att det inte var för lågt, men det var bra. Sen rullades det in en jätteapparat, i vilken det radioaktiva ämnet fanns. Personalen där hanterade det inte längre manuellt, då det såklart är skadligt att vara i kontakt med. Hon kopplade en slang från apparaten till min port i armen och satte igång.. medlet sprutades in tillsammans med en hel mängd koksalt och på ett par minuter var det klart. Apparaten kopplades loss och rullade ut. Nu skulle jag alltså vila i sängen ca 11/2 timme.. MEN Chrille fick inte vara med inne i rummet, då jag utstrålade skadlig strålning (inte mycket nytta med att han var med alltså) Så där låg jag i sängen och tittade på klockan och drack mitt vatten (jag skulle dricka ca en liter den första halvtimmen för att få igång njurarna)snacka om att man kände sig liten, ingen ville vara nära en pga av man var som lilla tjernobyl.

Chrille satt i väntrummet och läste en tidning och jag låg i ett fönsterlöst rum och bara väntade på att tiden skulle gå.. gick den fort tror ni? Nope!

När tiden hade gått, blev jag visad till självaste undersökningsrummet, där jag skulle spendera nästa timme. En hård bår med en tunn madrass.. det var inte skönt för min sargade kropp kan man säga, armarna skulle jag ha över huvudet. Det var drygt och ligga där blickstilla, när det värkte i precis hela kroppen och när jag hade scannat (vad jag förstod det)armarna och hjärnan hade jag händerna utanför själva tunnelen och jag tänkte att rör jag inte armarna nu kommer jag att få kramp.. personalen såg nog att jag försökte rätta armarna, för dom kom in och sa att om jag låg alldeles stilla med nederdelen av kroppen kunde jag sakta flytta ner armarna över bröstet. Tack för det! Reserande tid blev därmed någerlunda dräglig. På slutet, när hon sa att det var ca 10 minuter kvar, hade jag så ont i mitt dåliga ben så jag trodde att det skulle röra sig ofrivilligt, men det klarade sig precis.
Efteråt fick jag komma av båren och börja ta på mej kläderna. Sköterskan sa, att hon bara skulle kolla så att alla bilderna var bra.. Ja, det hoppas jag, sa jag.. för jag kommer inte att göra om det!!

När vi väl kom hem, slog huvudvärken till. Trött och ont i huvudet, inte konstigt med tanke på att jag fastat och inte fått något kaffe. Dessutom varit lite nervig och spänd inför detta. Skönt att ha det gjort.

Ang caset Julia och Eddie har det inte hänt mycket.. Hon ska komma hit imorgon eller på torsdag och gissa om mamma Lotta ska ha buggat hela rummet innan dom kommer hem:)
Idag har alla femmorna varit på skrylle nationalpark och haft samarbetsövningar. Det regnade hela förmiddagen, men Eddie hade regnställ med och det verkar till och med som att han har andvänt det, utan att jag berättade det för honom..

Casper ska på skåneresa imorgon och han ser fram emot detta väldigt. Matsäck har han redan fixat, just nu håller han på att packa ner sitt regnställ.. Allt är väl förberett med andra ord. Hoppas bara att vädret blir hyfsat!

Nu blir det till att slappa resten av dagen!

Ps! svaret på peten kommer nog i slutet på nästa vecka hoppas jag, så vi väntar väl lite.. det är vi bra på vid detta laget!

Pussar och kramar