torsdag 19 maj 2011

Tandgnissel, hjärtesorg och en kallelse!

Ja, precis som överskriften säger, så såg min dag i går ut som så.
Min kallelse kom och jag ska dit på måndag redan.. halv ett ska jag vara på röntgen och få insprutat det häringa radioaktiva ämnet. Sen ska jag vila där i två timmar (man får en säng) och sen tar själva undersökningen ca 1 timme. Nu kommer det värsta.. jag ska fasta 4 timmar innan + att jag inte får röka eller snusa på hela dagen, varken före eller efter undersökningen, hur i helsike ska det gå? Sen en lite komisk grej som stod längst ner. Efter undersökningen är gjord, ska du helst inte vara nära barn eller sjuka människor, dom närmsta timmarna efter.. Man börjar ju undra vad det är för medel dom kommer att spruta in? Kommer jag att bli neongrön och kommer jag att kunna tända lampan bara genom att hålla i den? Man undrar ju hur pass skadligt det egentligen är, men det är väl som allt annat i den här branchen, man ligger redan risigt på det, jag menar jag har ju redan cancer, så vad kan bli värre?!
Det var i vart fall skönt att få en tid, lite snabbt och lätt. Skön kommer inte väntan att bli, jag har väldigt små förhoppningar om att jag ska vara tumörfri, men snart vet vi med säkerhet.

Eddie, Eddie, Eddie.. Här har det varit helt förtvivlat. Långt om länge tog han mod till sig, för att fråga Julia om dom skulle bli ihop.. Först hade han långa och alvarsamma diskussioner med både kill och tjejkompisar (alla sa att Julia gillade honom). Han skickade i vart fall ett mess till henne och skrev att han var kär i henne och han tyckte att hon var jättesöt och undrade om hon ville bli ihop med honom? Svaret kom lite senare, när han intet ont anande, satt och tittade på tv här hemma.. Nej, tror jag.. Svaret blev det alltså. Herregud vilken hysteri här blev! Hon skrev även att hon tyckte jättemycket om honom, men att hon precis gjort slut med Filip, så hon ville vara singel nu.. Har ni hört på maken? ungarna går i 5an, 12 bast!! I vart fall, kunde ju jag läsa mellan raderna och förstod att hon gillade honom, och att hon kanske ville vara tillsammans om ett tag. Men stackars Eddie såg bara NEJ, NEJ OCH ÅTER NEJ! Jag kan berätta att han var helt otröstlig hela kvällen, han grät uppe på sitt rum, så vi hörde det ända ner. Jag kommer aldrig att vara glad igen mamma, jag kommer aldrig att kunna skratta igen, så lessen är jag! Lilla hjärtat.. Jag försökte trösta, med ord som att jag vet att det är jobbigt, men du kommer att vara med om det här många, många gånger i ditt liv.. Jag menar vad säger man? Jag har aldrig i hela mitt liv sett honom så lessen, usch det var jobbigt och inget kunde man göra heller.
Hans lillebror var inte heller till mycket hjälp. Han sa, jamen skit i henne, där är väl fler tjejer..(Han är ju en tuffing, som aldrig hade godtagit att få ett nej, han hade hatat den personen för evigt)Ja, det hjälpte ju inte precis, det blev snarare bara värre. Om han inte fick Julia skulle han aldrig vara tillsammans med någon annan!

Idag är första gången jag någonsin givit med mej och tyckt att han skulle vara hemma från skolan, utan anledning.. Han såg ut som ett spöke i morse.. Ögonen var svullna som om han hade gråtit i flera veckor. Ja, som om någon hade dött typ. Dom i skolan hade nog annars trott att han var misshandlad på något vis. Han själv ville inte heller gå.. jag kommer att gråta när jag ser henne! Ja ni hör själv, det här är ingen barnlek!

Nu börjar det endå ljusna lite, för på 10 rasten skickade Julia ett mess till honom.. ett hjärta och hon undrade om det var bättre med huvudvärken?(han fick migrän ovanpå allt igårkväll av allt gråtande)
Så nu lever han livet igen, kanske att hon endån är kär i mej? man skickar inte hjärtan till någon man inte tycker om, visst gör man inte det mamma? Nä gubben, det gör man inte..
Fortsättning följer..

Pussar och kramar från en loppa som har mycket att stå i!

2 kommentarer:

Jenny sa...

Helt rätt, man skickar INTE mess med hjärtan om man inte menar det!!
Och du lotta lilla... jag är ju en fluga även denna gång och det vet du;.)Jag kan inte ens känna och förstå en bråkdel av det du går igenom även om jag försöker, det kan INGEN, men du vet att vi finns här alltid. PUSS PUSS sötis. Vi hörs i vanliga luren!

Joppan sa...

Skönt att du fått en kallelse nu! Stackars Eddie, men det blir nog snart bra! :) Kram kram