söndag 20 juni 2010

God morgon!

Idag vaknade jag klockan 7 av att jag hade ont.. det har blivit till en rutin att vakna tidigt pga smärta, sen mår jag illa pga morfintabletterna och kan inte somna om.. Att vara bra smärtlindrad innebär inte att man inte mår dåligt på något annat vis och det retar mej att jag inte kan somna om igen, till och med Chrille sover länge nu för tiden;) Jag känner mej som en hyfsat pigg 90-åring, mycket av dagens tankar kretsar runt mediciner, att magen håller igång (går si så där) och håller den sej inte igång, har jag mediciner för det oxå, vila och att försöka få i sej mat! Hörs nog rätt komiskt för en utomstående, men det är faktiskt så på allvar.. vila, äta, bajsa!

Idag gick jag i vart fall upp och har hunnit med att slänga tvätt i maskinen, tycka synd om mej själv, läsa i min bok lite och nu bloggar jag. Huset är fortfarande tyst, bara jag och hunden som är vakna. Jag har kommit in i någon slags deppfas, jag tycker att mitt tillfrisknande går alldeles för sakta och jag känner ingen jätte skillnad från dag till dag. Jag hatar att vara sjuk och är inte bra på det, inte bra på att inte kunna fixa och dona, inte kunna gå ut och gå en lång runda eller bara en sådan enkel sak som att följa med och handla.. Igår bestämde vi att vi skulle äta kinamat, så på eftermiddagen körde vi och hämtade det + att vi körde inom affären för att handla lite.. Det var vad det tålde kan jag säga! Jag har det hur bra som helst, Chrille passar upp mej och hjälper mej med allt han bara kan, men jag vill ju själv, jag ser lixom ingen ände på det! Jag är medveten om att det bara gått en vecka sen jag genom gick en stor operation och att jag förmodligen är piggare än många andra pga ren vilja, men det kan alltid bli bättre, det går för sakta och det har jag svårt att förlika mej med!

Jag kollade så klart bröllopet igår.. hade sedan länge bestämt mej för att dissa det, men när det väl kom till kritan kunde jag inte låta bli att titta och till min egen förvåning tyckte jag det var helt fantastiskt! Dom var jättefina och under självaste vigselakten hade till och med jag en tår i ögat! Jag älskar bröllop, tycker att det är så fint och vackert. Själv ska vi på bröllop i september då min plastsyrra Sofie gifter sej med sin Linnea, det ska bli enorm mysig och roligt och jag är jätteglad för deras skull!!

Nu kom Andy ner, så nu börjar det röra på sej här, skönt med sällskap i soffan:) nu på förmiddagen kommer Daniel och Jenny och hälsar på, det ska bli jätteroligt, sen blir det till att vila en stund för i eftermiddag kommer mamma och Kjell och med sej har dom mina älsklingar, ska bli enormt skönt att dom kommer hem, kanske mitt deppande ger sej lite nu, när allt blir som vanligt igen och pojkarna är hemma, nästan som vanligt iaf:)

Nu ska jag gå och väcka Chrille för omväxlings skull;)

Pussar & Kramar

6 kommentarer:

Johanna sa...

Du kommer bli bättre så småningom. Hia dig! ;) Jag såg också bröllopet. Så himla fint det va! :) Sen kom lite vänner hit på fest. Nu ska jag ta & röjja undan här... Ha en fin dag! Puss puss

Jessica sa...

Roligt att du känner dig bättre, och ja visst var bröllopet fint. På kvällen när middagen serverades satt vi bänkade i soffan och tittade, för min lilla Izabell kändes det som att hela Sverige var inbjudna så hon fråga: Mamma varför är inte vi på festen? Hjärtat vi är inte bjudna, svarar jag och det tyckte hon var jättekonstigt. Kram gumman och ta hand om dig.

Jenny sa...

Det var skönt att träffas idag och prata lite. Även om du inte orkar så mycket än, kommer det bara att bli bättre nu! puss

Daniel sa...

Tack för fikan idag! Roligt att se dig, ja din sambo också så klart;) Du märker kanske inte själv att du blir bättre men det gör jag, viss skillnad mot sist vi sågs... ingen rullstol t.ex:) Annars var jag en hejare på att framföra en sådan, första gången du åkt rullstol över stock o sten va? Sista också kan vi ju hoppas! Ha det så bra, så hörs vi snart igen. Kram Doddo

Karin sa...

Ja hia dej! Sa jag inte att det kommer att bli så här? 1 dag i sängen tar 4 att reparera. Och tänk på att du har 2 månader bakom dej av oro och väntan, det ska oxå tas igen. Nej nu ska jag inte trycka ner dej, det var inte meningen. Vill bara att du ska se det lite realistiskt, du är nog egentligen ganska pigg efter omständigheterna. Rullstol över stock o sten, jo nog har du varit ute för liknande förut!?Ha det bra, vi ses, när bestämmer du. Kram.

Daniel sa...

Det verkar som om jag ska jobba kvar i dina trakter även efter semestern (om jag har tur d.v.s.). Så mig slipper du inte på länge;) Krya på dig loppan, vi hörs i veckan. Kram Doddo