En mus i vårt hus!!!!

Vi skulle kört tävling idag, men eftersom läget är som det är, bestämde vi för ett tag sen att vi skulle göra ett uppehåll. Ingen av oss kan fokusera på tävling nu precis.. Jag måste opereras och återhämta mej först innan bilen kan komma på tapeten, Chrille känner likadant.
Idag var han iväg och kollade en stund iallafall och jag satte mej för att fixa denna nya bloggen.. Den gamla håller på att göra mej galen!!! Jag blir så förbannad när det inte funkar som det ska och jag har ju massor som jag vill delge resten av världen :-) Nu har jag iaf kommit så långt att jag fixat en ny blogg, så jag kan kommunicera med omvärlden.

Precis innan Chrille skulle komma hem, satt jag där ute och solade. Katta*** fångade väl en mus... OCH SPRANG IN!! sen släppte hon den bara där på golvet, den sprang såklart rätt in under bänken där vi har stereogrejerna.. jag blev smått hysterisk och tog hunden och gick ut i köket, för att invänta Chrille.. Ja, jag hann med ett panikslaget samtal till honom innan han kom hem oxå!!! Fy fasen vad äckligt, jag är egentligen inte rädd för möss, men inne vill jag inte ha dom! Katta***** brydde sej inte så mycket om musen efter att hon tagit in den, utan ville gå ut igen, trög katt! Chrille (hjälten i dramat) kom hem i vart fall och fick ut mus eländet, tack gode gud för det, hade fått sova där uppe annars inatt, så man inte riskerade att bli biten av en rabies mus..

Jag hatar att denna helgen är slut, det går alldeles för snabbt. Vill inte att det ska bli måndag, för då blir det snart tisdag osv.. Börjar få lite ågren för operationen nu, trodde det skulle gå några dagar till, men aaa nej, det gjorde det inte. Antingen vill jag stoppa tiden här och nu, eller vill jag flytta fram till typ nästa måndag, för då är det gjort! Den här veckan kommer det att gå mycket energi till tankar, oro och lite längre fram ångest, i hate!!

Barnen är hos sin pappa i helgen och det har varit skönt att ha lite egentid.. Eddie ringde igår och var helt förkrossad, han har inte pratat så mycket om operationen än så länge, men igår i vart fall hade han och Casper bråkat.. Cappe är en riktig tuffing och kan bryta ner Eddie i atomer på nolltid. Jag förstod efter en stund att det inte bara var bråket det handlade om.. han längtade efter sin mamma. Barnen har inte uttryckt så mycket oro, fast att vi har pratat mycket om just det, jag har berättat hur det kommer att bli med op och med sjukhusvistelse efteråt, därför att jag anser att ju mer dom vet, ju tryggare blir dom. Eddie grät i telefonen och vill komma hem, han sa att vi kommer ju bara att träffas måndag tis och ons sen ska du läggas in.. jag vill inte du ska till sjukhuset mamma, tänk om du dör.. Jag svarade att det lovar jag att jag inte kommer att göra och Eddie svarade att det kan du inte lova, för det kan man aldrig.. Nej det har du rätt i Eddie.. det kan jag inte lova och jag är rädd för att sövas. Jag är rädd för att inte vakna igen.. hur många dör under en operation, förmodligen väldigt få, men det skrämmer sketan ur mej endån.. Jag tror att det har att göra med sist jag opererades, jag fick lugnande och var helt borta, tills dom rullade in mej på op, då klarnade hjärnan till rejält och jag fick nästan panik när masken kom ner över munnen, jag var helt övertygad om att jag inte skulle vakna igen, den tanken sitter som berget och det är den enda tanken min hjärna förknippar operation med. Skräck att inte vakna!

Det måste göras det inser jag, men man kan alltid reflektera över hur det hade varit att slippa.. Jag anser mej som en stark person, som i normala fall inte är rädd, inte mörkrädd, inte rädd för att vi ska krocka när vi kör rally, inte rädd för att med jobbet vara på stan bland allt möjligt skumt folk, inte rädd för att det ska hända min familj något.. Min största skräck är nämligen cancer och den skrämmer mej mer än någon/något annat levande/dött väsen. jag är inte så tuff nu.. ni som känner mej vet att jag brukar vara det annars, tur ni inte ser mej, så jag förstör mitt rykte..;-)

Underbart med en ny blogg.. jag har mycket att berätta och dessa dagarna fram tills operationen kommer ni att få en bra inblick i mitt svarta hål, som börjar vidga sej! Kanske lite roliga grejer oxå, men just nu är behovet av att sova, vila, skriva, umgås med mina kära stort och det kommer förmodligen att spegla sej här.

Hoppas ni får en underbar söndagskväll, nu ska jag jaga liv i Chrille, vi ska grilla.. ovanligt va??!! :-)

Pussar och kramar