Nu håller vi alla på pausknappen..

Ja.. Jag vet inte riktigt var jag ska börja..

Jag var ju som bekant på sjukhuset igår. Jag har under en längre tid haft ont när jag andas + att jag varit förkyld med täta intervaller, så jag var lite rädd att det kanske fanns någon infektion i lungan. I vart fall, var jag på röntgen halv 11 igår och skulle sen träffa Anders kl 11. Röntgen gick finnemang, men fatta hur svårt det är att hålla andan i 10 sekunder under biltagningen, skitsvårt!
Träffade sen Anders och han var precis som vanligt, glad och skojfrisk. Plåtarna på lungorna såg bra ut, inga tumörer, inga tecken på någon infektion, THANK GOOOD!

Jag har under säkert mer än ett års tid haft lite molande värk i ryggen.. Jag har hela tiden gömt mej bakom att det kanske berodde på att jag har lite sned rygg + att jobbet faktiskt är rätt tungt ibland. Nu har emellertid smärtan ändrat karaktär och blivit värre, jag har lokaliserat det till en punkt i bäckenet, typ mitt på höger skinka rakt in, det värker och spränger långt ner i benen. Eller främst då det högra benet. Dom senaste veckorna har jag haft så in i h***e ont så jag har käkat panodil som andra äter godis. Om kvällarna och nätterna gör det särskilt ont och nästan varje kväll när jag lagt mej är tårarna nära.. panodilen tar det inte och ibland har jag tagit en oxynorm, som jag fick efter op i somras och inte ens den klipper det helt..

I vart fall tog jag upp detta med Anders, han är ju endån specialist på ben kan man tycka.
Från att ha pratat och skrattat och skojat om att nu får det vara bra med detta, du ska hålla dej frisk nu.. till att berätta om ryggen och se hela hans ansikte förändras till oro och bli gravallvarlig.
Jag blev genast själv orolig såklart och jag kände nästan att jag skulle svimma..
Han uteslöt min sneda rygg direkt och sa att det omöjligt kunde vara boven, diskbråck.. sitter lite långt ner för det menade han på.. kan såklart vara en nerv i kläm, men det är väl föga otroligt med min goda tur i detta sammanhanget.

Jag ska göra en MR, magnetröntgen alltså, över bäckenet och väntetiden på det är ca 3 veckor. 3 dryga veckor innan jag vet om där finns något tumörskit som ställer till med det onda.

När jag kom hem var jag i upplösningstillstånd.
Jag grät ända tills barnen kom hem från skolan och tyckte att allt var skit och elände. Det hjälpte att få gråta av sig lite och bara tycka att allt är orättvist, för sen kändes det mycket bättre. När Chrille sen kom hem, kunde vi prata om det i lugn och ro, utan att jag grät hysteriskt, så det kändes skönt att ha gjort det innan, för att sen på kvällen vara helt lugn.

När jag lugnat mej lite gjorde jag som alla andra, men som man inte bör göra.. jag googlade min tömörjävel för tusende gången..
Condro sarkom är såklart vanligt förekommande i skelettet, med tanke på att det är en form av skelettcancer..
Men kan ni gissa vad symtomen för en tumör i ryggen var??
Dom första symtomen är just värk, som spränger ner i benen, samt att det oftast är värre på natten, då man ligger så det trycker på tumören och alla nerver.
Kan ni förstå att jag redan ställt min egen diagnos..

Jag är så enormt trött på denna skiten nu, jag hatar allt vad cancer är!

Tro nu inte att jag är nära ett psykbryt, för det är jag inte. Jag känner mej faktiskt helt lugn, nu precis iaf. Man får helt enkelt vänta tills mr:en är gjord, för då vet man med säkerhet. Väntan är värst, en ångesdrypande väntan, som man bara önskar få gjort i rappet. Svaret är inte hälften så jobbigt, för då vet man hur det ligger till och vad man ska göra åt det. Jag känner mej inte lessen idag, mest arg och besviken och det är en långt mycket bättre känsla. Fanskapet ska utrotas och det ska inte få ta för stor plats i min hjärna, så det så!

Nu längtar jag efter att börja jobba, på tisdag natt har jag mitt första pass. Ska bli så roligt att komma tillbaka!!
Den här ryggskiten ska inte hindra mej från att jobba iaf, den saken är klar!

Hoppas ni alla får en bra dag idag:)

Pussar och kramar till er alla