Godis, panik och Danmark!

Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag inte skrivet på några dagar.. luften gick lixom ur mej.
I fredags ringde långt om länge Fredrik upp. Jag blev inte så mycket klokare på svaren jag fick, utan det ledde snarare till ett antal nya frågor.
Utan att piska upp stämningen för mycket här, får jag väl säga att det inte ser ljust ut!
Svaret visade på aktivitet på ett par ställen och Fredrik visste inte riktigt vad det innebar. Det kan ha och göra med min operation tex. Det visade aktivitet i bäckenet bla. Han menade på att det kunde röra sig om någon inflammation där och då borde det ge utslag. Vad jag inte förstår är, att dom som gjorde undersökningen och sammanställt svaret vet ju mycket väl att jag är nyopererad och skulle då ha förklarat aktiviteten där som just förmodad inflammation.
Han ville alltså inte säga så mycket ang svaret mer än att dom skulle disskutera det på tumörmötet imorgon onsdag. Där kommer alla vara samlade och han kommer att få förklarat för sig vad svaret visar. Han ville oxå förbereda mej på att onkologerna möjligen ville ge medicinsk behandling istället för strålning dvs cellgifter. Jag hade nog förmodat att det inte skulle gå vägen med att var tumörfri, men cellgifter.. Luften gick ur mej fullständigt kan jag säga.
Nästa onsdag alltså den 22/6 ska jag till Fredrik och då ska allt vara klart och han ska förklara både svaret och som blivit bestämt ang behandling. Detta är första gången på många år i denna branchen som jag känner mej rädd måste jag säga. Jag har alltid haft kontroll innan, men det känns som att den håller på att rinna mej ur händerna.
I fredagskväll när jag berättat för Chrille hade vi godiskoma. Vi köpte massor med godis och chips och tröstade oss med det. Barnen har jag inte pratat med än, jag vill ha klara fakta först, men dom åt gladligen godis så dom mådde illa!

I lördags gjorde vi inte så mycket, var mest ute och körde, hit och dit en massa ärende.
På söndag förmiddag åkte Chrille till Danmark, men Jonny och hans dotter. Dom packade in packning, sig själv och tävlingsbilen i stora bussen och begav sig över bron. Tävlingen gick väl sådär, men hon har å andra sidan aldrig tävlat trimmat innan, så dom var nöjda.
Jag och barnen körde till mamma och kjell en stund. Vi grillade korv och hade det allmänt bra.
Igår gjorde vi inget särskillt. Jag pratade med pappa en stund, som legat magsjuk hela helgen.. Stackare!! Hoppas du är bättre idag pappsen!
Pratade även stund med min kära Susse.. Om du bara visste gumman, vad glad jag är att du finns. Jag läste på din blogg nyss och jag hade tårar i ögonen, du är så snäll och go!! Vad hade livet varit värt om man inte haft fina vänner runt sig?? Ingenting skulle jag vilja säga!! Jag längtar tills imorgon, då vi ses, ska bli så skönt att krama om dej!

Imorgon blir det även en tur till klippan och hälsa Sicka och hennes familj välkommen hem, åh vad det ska bli roligt att ses och se hur fint dom har fått det!

Sent igår kväll kom Chrille äntligen hem igen, trött och sliten men rättså nöjd tyckte jag. Han hade saknat mej som attans såklart, men det är väl inte så konstigt? Vem skulle inte sakna mej menar jag:)

Idag känner jag mej som vanlig faktisk, det värsta har lagt sig och jag är övertygad om att jag kommer att fixa detta oxå, loppan ger sig inte så lätt! Åt helvete med allt vad cancer är, för att citera susse.

Tack alla för mess och samtal, ni är underbara allihop!

Pussar och kramar