En kovändning!

Sedan i tosdags har jag vetat att det finns en tumör trots allt, men av respekt för min familj och närmsta vänner som jag först ville meddela detta, har jag inte skrivit om det här.

Jag pratade med Anders i torsdagsmorse, som vi hade bestämt. Jag måste bara få säga att Monika, Anders sekreterare är en pärla i stora mått, hon har inget lätt arbete med att hålla reda på dom där doktorerna.. men långt om länge och efter en del skratt kom han till telefonen. Han berättade att dom hade finkammat bilderna igen, då han inte hade fått ihop det. Jag hade ju fruktansvärd smärta och alla symtomen stämde, men inget syntes på bild.. Tur att han inte gav sig! I vart fall, satte dom sig på tumörmötet i onsdags och kollade igen och hittade en 4 cm stor tumör, bakom en av dom sista ryggkotorna i svanken. Den sitter väl dold där, och han sa att nu när jag vet var den sitter kan jag se den hur lätt som helst, men innan var den helt osynlig.

Vi pratade länge och väl och han förklarade att det kommer att bli strålning oxå, antingen före eller efter, det fanns för och nackdelar med bägge alternativen, så det ska bestämmas på måndag, så då vet jag mer.
Jag blev själv enormt lättad faktiskt.. Jag har hela tiden misstrott läkarna och tänkt att något måste ha missat, för så här ont är inte normalt.
Förklaringen till varför det gör så ont är att det sitter och trycker , dels på isciasnerven, dels på andra nerver + att den har orskakat inflammation runt om allt ihop, tro fan att det gör ont!

Efter Anders pratade jag med Dr Ulla, som skrev ut en ny morfinsort till mej (en billigare), som jag ska ta hela dygnet, depåtabletter 2 gånger om dagen och sen fyller man på med andra moffetabletter tills man är smärtfri. Fungerar jättebra mot smärtan, men fy för satan vad jag mår illa, får ta och ringa till henne om det, blääää!

Sen har vi ju det dåliga blodet, som fortsätter gå ner och sänkan fortsätter uppåt, så något är galet. En akut remiss är skickad hit till Medicinkliniken i lund för att göra en akut utredning om vad detta kan vara. Ytterst viktigt att jag blir lite bättre vad det gäller den saken, för som det är nu är kroppen i för dåligt skick för att opereras.

Dom sista dagarna har det som sagt hänt en del, men jag har god tro och stora skor:) Kroppen är för första gången på 2 månader helt smärtfri och bara det är en stor lättnad, att man sen har biverkningarna, som trötthet snurrig i huvudet, illamående är ingenting jämfört med att ha ont!

Jag inser att jag både chockat och förfärat er nu, men jag måste endån bara få gotta mej åt denna lilla detalj.. JAG HADE RÄTT!! jag gillar inte att ha fel och i just detta ämnet hade det klart varit skönt om jag hade fel när allt kom till kritan, men eftersom jag nu hade rätt, vill jag påpeka det ljuva i kråksången, Loppan hade rätt.. som vanligt!!

Ikväll ska vi på kalas hos min kära svägerska och det ska bli jättemysigt! Det ska bjudas på diverse godsaker och jag försöker fundera ut hur jag ska kunna töjja ut magsäcken inför ikväll;) jaja, det ska i vart fall bli jättemysigt, med eller utan uttöjd mage!

Ha en superbra lördag nu alla finisar

Pussar & kramar