Mycket gnäll just nu!

Jag känner själv att jag gnäller lite just nu, men det här går snart överstyr och jag håller på att tappa fokus. Jag mår rätt kass för att vara ärlig, men pressar mej rätt friskt till att försöka fungera normalt. Men det här onda håller på att sätta sig på huvudet på mej och jag ser lixom ingen ände på det hela. Hade jag bara vetat vad jag skulle göra för att det skulle kännas bättre, hade allt varit mycket lättare. Jag vet inte vad det onda beror på och det vet ingen annan heller. Anders som är en stöttepelare vad det gäller allt kring mina tumörer och sånt, vet inte han heller, eller så säger han det bara inte till mej, inte ännu. Han går liksom jag och väntar på blodsvaret, men vad ska det hjälpa, jag blir ju inte bättre för att jag vet vad provsvaren visar.. Något måste hända och det snart, för jag står snart inte ut med att må dåligt längre!

Blodet har väl till viss del oxå påverkat mej negativt, jag känner mej enormt svag och känner mej sjuk i kroppen. När tabletterna går ur kroppen blir jag riktigt sjuk, feberfrossa och sjukdomskänsla i hela kroppen + att det gör makalöst ont i benen främst. Jag har inte vågat berätta detta för Anders än, han kommer väl att tycka att nu får väl kvinnan bestämma sig.. men från början gjorde det så ont överallt, både i bäcken och i ben att jag förutsatte att det kom från bäckenet och strålade ner i benen, men det är benen som är värst, främst mitt vänstra ben, som jag är opererad i. Så tänk om det är tvärtom, att smärtan kommer från benet/benen och strålar upp?? jaja, jag får ta och prata med honom om detta!



Nu till något annat! Jag vill tacka för alla fina kommentarer jag får här på bloggen.. Jag har alltid trott innan, när någon sagt, att det känns skönt att ha så fina människor omkring sig och att det hjälper upp och piggar upp jättemycket. Det är någonting som jag har trott, var något man sa utan att egentligen mena det. Innan allt mitt skit i våras, tänkte jag så och att jamen, hur kan det hjälpa, man är ju endån själv med sin ångest och sin rädsla, så hur kan det hjälpa att någon annan visar kärlek, värme och omtänksamhet, man blir ju inte friskare för det?! MEN... det hjälper faktiskt!! Det hjälper jättemycket att veta att man har fina människor omkring sig. Både dom som hjälper en rent fysiskt med olika saker, men oxå alla dom som skriver fina inlägg här och skickar sms och mail.. Det har stor betydelse för mej! Man har fortfarande samma rädsla och ångest, men man är inte ensam med det. Ingen kan någonsin ta över hur jag känner eller ta över när det gör ont och man är så himla less på allt, men några fina ord eller handlingar gör att det helt plötsligt blir hanterbart!

Nu fiskar jag inte efter fler kommentarer, eller sms, utan jag vill bara att alla ni ska veta detta, att det faktiskt gör skillnad!



Min familj är enastående! Föräldrar, syskon, man och barn, som hjälper mej på olika sätt. Stöttning och support kan man aldrig få för mycket av oavsett vad det gäller.. Resten av er bloggläsare räknar jag oxå till min familj, vänner, kolleger, släktingar, som även ni stöttar på olika sätt. Jag är en lycklig människa som har er alla och jag hade absolut mått sämre utan er, så ni vet! Så tack än en gång till alla ni underbart fina människor!



Nu ska jag lägga mej på soffan och äta litta choklad, för näst efter er kommer choklad i uppiggnings-branchen:)



Pussar & kramar