Barnfritt!

Igår åkte barnen iväg till sin pappa och ska vara där hela helgen, så här är barnfritt!

Detta firades med kinamat, som jag senare höll på att spy upp flera gånger. Jag har en förkärlek till kinamat och vräkte i mej och givetvis friterade bananer efteråt, som var droppen som nästan fick bägaren att rinna över.. jag var sååå mätt, men ack nej, jag kunde inte vänta med bananerna utan dom skulle tryckas ner! Resulatatet blev flera timmars illamående och ont i magen, men det var det värt:) lagom tills illamåendet hade lagt sig, började givetvis ryggen och benen att krångla och göra ont. Jag sa till chrille att det fattas bara att jag får ont i huvudet nu ocå, då är det riiiktigt synd om mej, visst?



För att summera veckan, så kan jag väl tycka att den har varit helt okey. Jag skulle ha jobbat i tisdags, men hade ont efter en promenad i söndags, dumt att gå ut och gå, när man vet hur det slutar.. Jag pratade i vart fall med Martina på jobbet och hon hade inga invändningar mot att jag bytade till onsdagen! 5 min efter att vi hade pratat färdigt, ringde hon upp igen och sa att dom hade pratat om det på jobbet och frågade mej om jag ville gå ut över dom andra, så kunde jag göra det jag orkade + att jag fick tillfälle att bara kolla om jag kunde vara igång i 10 timmar och om att ifall det inte funkade och jag fick ont, kunde jag köra hem utan att jag satte någon på pottkanten. Jag blev väldigt glad över att jag fick den möjligheten och rörd över att dom gav mej den! jag måste jobba på världens bästa arbetsplats.. Vi bryr oss om varandra och är rädda om varandra, precis som man ska göra om man är vänner, oavsett om man är chef eller personal är vi rädda om varandra och det betyder mycket när man är i min sits!



Hela natten gick ok, jag höll smärtan stången med hjälp av ibumetin, så det fungerade ok! Precis efter rapporten på kvällen, stod min jättegulliga pappa rätt vad det var och ringde på dörren, han hade köpt en tårta och en bukett tulpaner, för att pigga upp mej.. och det gjorde han verkligen:) han piggade upp alla andra på metallgatan oxå, dels fick dom smarrig tårta och dels tyckte dom att jag hade världens gulligaste pappa:) ja, det har jag verkligen, sa jag, inget nytt för mej!! Men så fort jag satte mej i bilen kom smärtan tillbaka, dels höll tabletterna på att gå ur och dels slappnade jag av.. när jag kom hem kunde jag knappt gå, hade ont och benen skakade. Sömnen blev det inte mycket med, trots oxynorm och panodil kunde jag inte jaga smärtan på flykt, så vid 12 gick jag upp igen och proppade i mej fler tabletter och fram emot kväll var det under kontroll igen:) Trots det onda kommer jag att fortsätta jobba, tänket jag, så på måndag är det dax igen och jag längtar! Martina ringde igår och tyckte att jag skulle fortsätta gå ut över dom andra ett tag till, tills jag känner att jag redar ut att jobba på riktigt. Jättesnällt, verkligen och jag är enormt tacksam, min hjärna behöver detta!

Nu önskar jag er en riktigt trevlig fortsatt helg!

Pussar och kramar