Blandade besked..

.. och blandade känslor!

Igår ringde Anders om mina mr-svar och varken tumörer eller latmaskar eller fritterade bananer syntes på bild:)
Han hade själv varit övertygad om att det skulle visa på ett par rejäla tumörer, med tanke på min smärta, men nejdå, där fanns inget. Han är väldigt förbryllad över detta, jag har typiska symtom och ligger i riskzonen men inget syns..
Jag frågade honom, vad smärtan då berodde på? och han sa -jag vet faktiskt inte, jag får inte ihop detta.. Nu ska jag upp på tumörmötet dom har på onsdag för 100e gången för att pratas om, samt att bilderna ska granskas igen. I vart fall ska detta utredas vidare, vad smärtan beror på. Jag har läst att många patienter får smärta långt innan tumörerna ens fastnar på bild, och jag tog upp det med honom. Jo det stämmer att det är så, men med tanke på hur pass ont jag har så borde tumören vara rätt stor, men inget är omöjligt.

Sen nämde han att han pratat med dr Ulla min husläkare.. Jag var ju där förra tisdagen och tog nya prover. Anders sa att mina blodvärde var alarmerande låga nu och att sänkan var förhöjd, inte bra! Han sa att vi måste nu tänka i andra banor, vad som är fel. Något är galet fel i kroppen, men det finns inga tumörer i bäcken och ryggrad, så långt kan man säga iallafall.

Han var glad åt det såklart, men bekymrad av andra anledningar. På onsdag ska jag valsas runt bland specialisterna och på torsdag förmiddag ska jag prata med Anders om vad dom andra tror och hur vi ska gå vidare med detta.

Jag hade precis lagt på luren efter Anders, så ringde Ulla. Hon var oxå glad över att bäckenet var rent. Men om Anders var bekymrad över blodet, så var hon närmst bestört. Hon ville att jag skulle komma inom efter att jag slutat jobba på torsdag morgon för att ta nya prover, så att hon kunde forska vidare i detta. Läget var snart kritiskt och sjönk det mer var jag tvungen att få en påse blod (gud bevare mej väl). Jag har ätit järntabletter sedan i oktober, men jag hade inte tagit upp någonting, det hade istället bara blivit sämre. Sen sa hon att sänkan var förhöjd och att det inte heller var bra, inte i samband med detta iaf och med tanke på att jag inte har en stor infektion i kroppen, var detta oxå märkligt.
Nu ska i vart fall detta oxå utredas i rappet, ytterst viktigt att detta görs snabbt sa hon. Blodet kommer att skickas till med. i lund för vidare utredning.. Det roliga med denna kråksången är väl att jag aldrig tillhört medicinen, så det kan ju vara bra att vidga sina vyer lite.

Så.. blandade känslor alltså. Tumörer är något jag är trygg med, jag vet hur det fungerar och jag är bra påläst. Samtidigt som jag blev både glad och överaskad över att det inte fanns några tumörer, blev jag väldigt bekymrad och nästan rädd för blodet och sänkan. I min värld finns det värre saker än tumörer från en cancer som jag känner väl till.
Jag blev även bekymrad över att Anders inte hade den blekaste aning om vad detta beror på och att Ulla var förtegen om vad hon hade för teorier. Jag vill helst höra vad dom har för misstankar även om dom är nog så hemska, istället för att utreda vidare innan man vågar säga något. Jag förstod ju på bägge två att det här inikerar på att något är rejält fel, men ingen av dom ville berätta. Sånt gör mej otrygg!

Jag känner som sagt att det finns flertalet, både cancersjukdommar och andra sjukdommar som skrämmer mej långt mer än vad min egna cancersort gör.. Och jag är lite rädd för att när detta är klart och utrett så hade vi önskat att det bara var metastaser i bäckenet!
Men det är bara min magkänsla som säger det, så lägg inte för stor vikt vid det!

Ha en bra tisdagskväll:)

Pussar och kramar